Crufts 2006

Kennel Danscan's
mail@danscans.se
0455/972 08
0730/79 14 07

Resan dit

Måndagen den 6 mars 2006 startade turen i bil från Saleboda i Blekinge till Crufts i England. Det här var vår andra resa till Crufts. Efter ett kort uppehåll i Odense i Danmark hos vår son Kenneth, fortsatte turen ner genom Tyskland, Holland, Belgien till Calais i Frankrike. Med i bilen var hundarna Frederik och Sissa, som båda skulle ställas ut på Crufts.

Att bli insläppt i England med hund

Innan man släpps in i England, är det flera införselregler för hundarna som minutiöst kontrolleras. Generellt gäller att hundarna skall ha ett giltigt hundpass, vara chipmärkta, rabiesvaccinerade med en godkänt blodprov, avmaskade och vara behandlade med fästingmedel. Det finns också en regel som säger att de två senare ska vara utförda minst 24 timmar före införseln och att det får vara maximalt 48 timmar gammalt! Så man kommer inte ombord på färjan om det inte gått minst 24 timmar sedan besöket hos veterinären!

Kvalificering för deltagande

För att ställa ut på Crufts skall man med icke-engelsk hund som huvudregel ha kvalificerat sig på en utställning, som är sanktionerad av Crufts. Vilka som är det kan man få upplysning om på deras hemsida, men det är som regel en utvald utställning per år i vart land. Har man en FCI-godkänd internationell utställningschampion är man automatisk kvalificerad. Frederik blev kvalificerad på en utställning i Oslo i augusti 2005 och Sissa är INTuCH.

Vi närmar oss

I England hade vi bokat ett Bed & Breakfast i närheten av Birmingham där Crufts går av stapeln årligen i NEC-hallarna. Vi skulle ta tåg in till utställningen för att slippa den långa promenaden från P-platsen in till hallen. Med tåget kommer man nämligen direkt in i hallarna.

Nya bekanta på tåg

Så på fredagsmorgonen den 10 mars körde vi till tågstationen i Royal Leamington och där steg vi och hundarna på till Birmingham. Med på tåget var många andra utställningsdeltagare och vi kom snabbt i samspråk med en australiensisk kvinna som lämnat sin man på hotell för att frossa fyra dagar på Crufts! På tåget talade vi med två andra kvinnor, som vi hade mött redan på stationen. De hade frågat oss till råds om allehanda ting eftersom våra hundar röjde att vi, som de, var på väg till utställningen. Först talade vi engelska tills vi kom på att de var norskt hundfolk och att vi kunde fortsätta på skandinaviska!

Hitta sin plats

Väl framme vid NEC hittade vi snabbt till vår hall (det är många hallar) och fick vår katalog vid ingången. Både den och inträdet för extra medföljande kan man förbeställa och betala när man anmäler sig on-line till utställningen. Man får en voucher med utställningens PM. Vi fann hundarnas numrerade platser och fick dem på plats i de medhavda burarna.

Good luck!

Ordföranden i den engelska parsonklubben, Kevin Moore, kom fram och önskade oss välkomna till England och Crufts och medsände även ett good luck – något han utdelade till alla – och det kändes verkligen välkomnande. Så belv det tid att se sig om, titta på de andra hundarna och måhända återuppta kontakten med gamla bekantskaper från föregående år.

Återse gamla bekanta

Den första, vi stötte på var Riitta från Finland! Henne mötte jag då jag ställde i Finland på Nordisk Vinnare i december. Det blev en glad överraskning, för hon hade inte berättat att även hon anmält sin hane Ninacan Ärripurri, så det var härligt att ses igen. Vi hälsade även på norska kennel Trumpfields innehavare, som var där som publik, men de skull inte ställa ut själva. Vi fick ett litet samtal med Ruth (Clystland), som skulle ställa ut två av sina tikar. Självklart snackade vi också med Kate och hennes mamma, Michaela, som har Alne Artic Fox, Sissas pappa. Han skulle inte ställas, med det skulle däremot en av hans andra avkommor, CH. Alne Foxglove.

Flera bekanta

Ett annat kärt återseende var Gladys och Douglas Philp, som har kennel Muhlross i Skottland. Dem besökte jag våren 2005 med Sissa, när hon blev parad med deras Ted, Muhlross Hootlet. Han skulle deltaga i utställningen och jag var spänd på att se flera av hans avkommor som var anmälda. Det är ju spännande att jämföra dem med våra Mary och Sigge därhemma.

Sissas "svärföräldrar", Gladys och Dougglas

Ännu mer bekanta

Gladys introducerade oss för Ann Murray, en av kennel Mindlen's två ägare. Hon är uppfödare till CH. Mindlen Hoolet of Muhlross, Ted's pappa (och därmed Mary och Sigges farfar) och han är en mycket känd och framgångsrik avelshund fortfarande. Han ägs och bor hos Gladys och Douglas och är i allra högsta grad still going strong.

Ann Murray och Anders

Träff med Sheila

Jag hade gjort upp med Sheila Atter om att ses på Crufts, så att vi kunde diskutera lite inför Specialen, och henne hittade jag vid cesky-ringen, där hon skulle ställa ut några av sina hundar. Hon såg verkligen fram emot att komma till Sverige och döma på årets Special. Anders och jag kunde glädjande nog få en plats jämte Ann Murray, Gladys och Douglas. Anders förde intressanta hundsamtal med Ann, men jag kunde inte riktigt uppbringa energi till det i och med att jag skulle ställa ut både Frederik och Sissa!

Sheila Atter

Själva utställningen

Låt mig säga det med ens – vare sig Frederik eller Sissa placerades i deras klasser, dvs. Open Dog och Open Bitch. Det var endast en utländsk hane, från Belgien, som lyckades med bedriften att nå en placering i år, resten var brittisktägda hundar. Domare i år var Mr Alan Broadstock. Best dog blev CH GONETOGROUND ROCKN ROBIN och Best Bitch och BIR blev MISS TEEQ OF ANDRALOK. Alla resultat kan läsas på http://www.the-kennel-club.org.uk/

Anders och Ruth med Clystlands High Flyer

Frederik fotomodell

Vi fick ordentlig användning av vår engelska. Många i publiken går runt och tittar på hundarna och Frederik blev fotograferad av både spanjorer, italienare och japaner. Engelsmännen själva är ju som bekant smått besatta av hundar och var vi gick med våra hundar i England, så blev vi stoppade av folk som ville prata hund. När man själv inte precis är tystlåten i ämnet så var det verkligen trevligt! Vem vill inte snacka om sina älsklingar!

Allt annat på Crufts

Vi hade verkligen en härlig dag på Crufts. Det finns massor av shoppingmöjligheter och man kan köpa sig fattig på hundliga prylar! Den engelska parsonklubben har också ett stånd med parsonsaker, äldre utgåvor av årsboken och liknande. Det är givetvis massor av andra hundaktiviteter som utspelar sig i de andra hallarna: dogdancing, agility, lydnad osv. och en dag räcker inte till att för att se allt, särskilt inte om man även ska ställa ut. Man får inte gå runt med hundarna, utan de får stanna på de särskilt numrerade platserna, så för vårt vidkommande blev det bare lite shopping, innan vi kände oss färdiga och nöjda och for hem till vårat B & B med tåget igen.

Vi kommer tillbaka!

Vi avslutade dagen med en god middag på vår trevliga lokala pub. Vi har redan bokat på "vårt" B & B till nästa års Crufts!